Oviljan att se verkligheten som den är för att istället lita till egna förhoppningar har som Leijonhielm skriver https://www.dn.se/debatt/vara-varningar-om-putin-ignorerades-i-over-20-ar/ underminerat svensk säkerhet, dock var det just Must som 2003 lanserade tesen att väpnade angrepp kunde uteslutas för överskådlig framtid,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612127222617313282
Därför är det inte mer myndighetsbestämmande och mindre politiker som behövs utan en friare debatt och ett tydligare regeringsansvar där allt ansvar inte suddas ut i ständigt pågående försvarsberedningar,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612127865482448897
den entusiastiska förhoppningen om att nya försvarspolitiska utmaningar möts genom att "kalla in" försvarsberedningen innebär ett ständigt sökande efter gemensam nämnare som för bort från en realistisk tolkning av verkligheten,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612128163957542913
på det viset överlevde den alliansfria politikens illusion så länge att vi fortfarande står utanför Nato, trots att den inte höll inför verkligheten när kriget i Europa, som den skulle skydda oss i från, blev verklighet,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612128682818080770
den extremt långsamma försvarsanpassningen till det krig som utbröt 2008 i Georgien och mitt i Europa i Ukraina 2014 är ett uttryck för hur diskussion och ständig beredning mot en minsta gemensam nämnare motverkat att Sverige i dag står med ett starkare försvar,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612129085966225410
Försvarsbeslut bör ha en så bred förankring som möjligt, det gäller än mer säkerhetspolitikens grundläggande förutsättningar, men det innebär inte att försvarsdebatten ska kapslas in i en miljö där gemensam syn blir viktigare än den verklighet man bör se,
🐦🔗: https://n.respublicae.eu/ghokmark/status/1612129957907406849